Vilket liv...
Idag blev det en kortdag - skönt! Min handledare var inte på plats idag så det var nog bäst att jag gick hem lite tidigare än att gå runt där och inte veta vad jag kan göra! Snart ska jag sätta igång och jobba hårt med praktikuppgiften som är kvar också! Jag är nog rätt klar med den som ska in först så nu känner jag mig liite lugnare ;)
Marcus hade också hunnit hem och tydligen har han laddare kommit till hans "tränings-GPS" så vi ska ta rullskridskorna in och hämta den! Så jäkla skönt att åka då det är sådant här goväder :)
Något jag funderar mycket på då jag är på äldreboende är att många inte har särskilt mycket till liv (i alla fall enligt min uppfattning). Tänk att sitta i sin lägenhet och det enda som hörs är sina egna tankar som studsar mellan väggarna. Jag tror det är väldigt svårt att undvika bli hypokondriker om man inte redan är det. "Ja, nu fick jag nog ont i tån tror jag - kan jag få en tablett?", "Jag är trött - har jag blodbrist eller cancer?", "Jo, jag har nog lite ont i huvudet också" osv.
Självklart finns det de som har en riktig livskvalitet också men de är få...
De flesta tar sig inte ut från boendet själv och får som mest hjälp ut till utegården att sitta i solen en stund. Men hur stimulerande är det?
Jag hoppas verkligen inte att jag själv eller någon jag känner väl kommer behöva bo på ett ålderdomshem - hemskt att behöva tänka så men så är det! Jag tänker klara mig hemma och vara pigg och allert tills jag kolavippar! Ja, man kan ju i alla fall säga det nu ;)
eller ?
<----- Marcus?
Kramar!
Marcus hade också hunnit hem och tydligen har han laddare kommit till hans "tränings-GPS" så vi ska ta rullskridskorna in och hämta den! Så jäkla skönt att åka då det är sådant här goväder :)
Något jag funderar mycket på då jag är på äldreboende är att många inte har särskilt mycket till liv (i alla fall enligt min uppfattning). Tänk att sitta i sin lägenhet och det enda som hörs är sina egna tankar som studsar mellan väggarna. Jag tror det är väldigt svårt att undvika bli hypokondriker om man inte redan är det. "Ja, nu fick jag nog ont i tån tror jag - kan jag få en tablett?", "Jag är trött - har jag blodbrist eller cancer?", "Jo, jag har nog lite ont i huvudet också" osv.
Självklart finns det de som har en riktig livskvalitet också men de är få...
De flesta tar sig inte ut från boendet själv och får som mest hjälp ut till utegården att sitta i solen en stund. Men hur stimulerande är det?
Jag hoppas verkligen inte att jag själv eller någon jag känner väl kommer behöva bo på ett ålderdomshem - hemskt att behöva tänka så men så är det! Jag tänker klara mig hemma och vara pigg och allert tills jag kolavippar! Ja, man kan ju i alla fall säga det nu ;)
eller ?
<----- Marcus?
Kramar!
Kommentarer
Trackback